Om en bok efter en viss tid, olika länge gäller för olika böcker har jag märkt, inte har lyckats göra mig det minsta intresserad av handlingen eller huvudpersonen och dessutom har ett språk värdigt en naiv femtonåring så brukar jag sluta läsa den. Inte mer med det, tänker jag och förpassar boken in under sängen där den kan bli liggandes ett tag.
Det är exakt vad jag vill göra med "Romträsket". Hittills har den osympatiske journalist-slyngeln varit så patetisk att han vid blotta åsynen av en snygg tjej manglat upp en gammal farbror mot väggen för att få stolen bredvid sin egen ledig åt den snygga tjejen och skrikit på en stackars taxichaufför. Det är massvis av dialog som känns helt hopplöst otrovärdig och banal. Hela tonen i boken påminner om en ungdomsbok från 40-talet skriven av en "söderkis" helt utan något av charmen dessa brukar ha.
Jag har gjort något för mig ganska ovanligt, jag har kontrollerat tjocklek på boken och storlek på bokstäver och kommit fram till att fortsätta ett tag till, det borde gå fort. Jag vill också tillägga att översättningen kan ha gjort sitt till för att förstöra boken. Det börjar inget vidare med "The Rum Diary" som blev "Romträsket", vilket väl knappast är översättarens fel i och för sig, sedan blir jag misstänksam när utrop som "den pantskallen!" förekommer på ställen som känns...fel. Men vem vet, den kanske lyfter på någon av de kommande 240 sidorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar