När jag här om dagen packade på en stackars femtonåring, som gjort misstaget att be om boktips, allehanda fantastiska verk passade hon på att tala om för mig att hon alltid tittar på framsidan först. Är den ful så bemödar hon sig inte om att läsa på baksidan. Jag gav henne min all time favourite bland ungdomsböcker, "Jag är djävulen" av Sonya Hartnett, och talade mig varm för den. En bok med ohyggligt trist framsida, men med ett helt annat innehåll. Hon nickade gillande när jag berättade om handlingen där den ganska esamma unga tjejen tröttnar på tillvaron med sin kille och istället blir indragen i grannpojkens märkliga lekar. Allt medan läsaren sitter som på nålar eftersom man så tydligt ser vartåt det barkar hän.
Mitt offer hade tillslut en diger hög med böcker i famnen, en del var mina tips, andra var fortsättningar på sådant hon läst förr. När jag efter ett tag övergick till att hjälpa en annan person såg jag hur femtonåringen höll "Jag är djävulen" på en armslängs avstånd och betraktade dess trista yttre för att sedan ställa ifrån sig den på hyllan innan hon gick därifrån. Tillsammans med de snygga böckerna.
Sedan sitter jag här för mig själv och ska välja en ny bok att läsa, av två som jag hastigt plockade till mig från en boksnurra utan att tänka så mycket mer på varför jag föll för just dessa två. Jag har "The Rum Diary" och "Händelser vid Green Oaks galleria" framför mig. Jag börjar med Thompsons alkoholdoftande. Den är snygg så det förslår. Förresten ser jag att den svenska titeln är "Romträsket". Det tänker jag inte låtsas om. The Rum Diary är coolare och snyggare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar