söndag 19 september 2010

Uppsägningen

”Uppsägningen”, så där i bestämd form singularis låter det lite som något av Kafka. Det är det inte. Däremot är det en personlig favorit hos mig, den existerar i flera olika varianter beroende på vilket humör jag känner mig på. Vissa perioder är den faktiskt helt bortglömd, men plötsligt gör den sig påmind en söndag när man minst anar det.

Jag spenderar alldeles för mycket av min tid med trista studier och därefter med ännu tristare arbete i kassan på ICA, det hela riskerar att leda till att jag blir en sur och bitter person i förtid. För det mesta sitter man mest där och ler och tar betalt för kotletter, toapapper och annat folk kan tänkas vilja ha, men ibland händer det något som gör att man liksom sätter leendet i halsen och istället innerligt önskar att ens ögon av någon anledning kanske gör en till viljes och börjar lysa eldrött och när man öppnar munnen så ska det spruta eld. Helst av allt vill jag ackompanjeras av en riktigt mörk och ondskefull röst. Kanske en sådan där som demoner brukar ha i filmer med lite lägre budget. Taskig ekonomi är egentligen inte något som krävs för at rösten ska få vara med i film, men anyhow. I väntan på övernaturliga krafter nöjer jag mig med en version av ”Uppsägningen”, kanske den där man talar om för den medelålders mannen som läst fel på priset och nu dessutom skäller ut mig för detta att han kan dra åt helvetet. Jag tror faktiskt att jag reser mig upp mitt i dispyten och går därifrån, kön kan ringla på bäst den vill. Japp, han får gärna tala med min chef, kanske kan han nämna för densamma då att jag sagt upp mig? ”Uppsägningen” blir nog ingen djup roman, men den kan kanske bli något som kort novell?

Något sånt här tänker jag mig att jag kanske skulle kunna se ut? Om någon är dum? Funkar det?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar