Vill bara tala om att jag läst ut den lilla novellen kallad "Viskningar i mörkret". Det jag kommer att ta med mig från upplevelsen är en önskan att besöka Vermont. Och kanske känslan av att det inte är så tokigt att kräftor kokas levande, de verkar ha planer på att kidnappa människor och frakta runt dem till djävulska, ohyggliga, onämnbara och fasansfulla platser i yttre rymden.
Men Vermont verkar trevligt. Lovecraft har valt att förlägga historien om hur en ensam man på en enslig gård håller på att avslöja att stora, onda kräftor från yttre rymden befinner sig på vår planet på vad som förefaller vara en fantastisk plats med djupa skogar, höga berg och porlande bäckar. Faktum är att jag redan kollat upp Vermont i turistsyfte och jag är förtjust. Lite ledsamt är det att jag hade hoppats på att bli sådär mörkrädd så man hoppar till när man ser sin egen spegelbild i fönstret, och det blev jag inte. Det var bara smått obehagligt, men spänningen stegrade sig när man börjar misstänka att kräftorna trots allt kanske är snälla och inte förtjänar att kokas levande. Lite mysig Arkiv X-känsla kan man sammanfatta det hela med, och jag kunde nästan ignorera missbruket av adjektiv när jag kommit in i berättelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar