Kungliga biblioteket och pruttkuddar

Vet inte om någon bryr sig, men jag läser inte just nu. Det enda jag gör är jobbar och skriver uppsats. Det är svintrist. Jag har suttit tillsammans med en klasskamrat på Kungliga biblioteket i några dagar. Det är ett tjusigt bibliotek och för att ta sig in och ut måste man lägga allt man äger och har i en genomskinlig påse och passera en vakt. Allt för att man inte ska sno någonting ("Bibliotekstjuven", jag vet. Ska se den snart.) Jag har absolut inte stulit  någonting och ändå känner jag mig tvingad att le hysteriskt mot vakten varje gång jag passerar. Undrar hur det känns att flyga till USA om man inte kan passera för någon som eventuellt klär sig i vit spetsig luva på afterworken? I alla fall. Har ni suttit i deras stora studiesal någon gång? Det är ganska dödstyst och flitens låga brinner hos alla runt omkring. Det knappras på tangentbord och miniräknare och vänds bokblad efter bokblad medan ångesten växer: "Är det bara jag som fantiserar om sommar, semester, uteserveringar och har jävligt svårt att skriva en vettig masteruppsats?" Om man råkar tappa en penna på golvet så får man garanterat en ovänskaplig blick av en aspirerande akademiker allvarlig uppsyn. Jag avskyr buskishumor och den typ av obegåvad äckelhumor som till exempel "Raw" står för, men jag funderar på att köpa en pruttkudde. Den här pruttkudden ska jag sedan klämma till rejält när det är som allra tystast inne i studiesalen på Kungliga biblioteket.