Världens väldighet

Jag läste ut Colum McCanns fantastiska "Let the Great World Spin" för ett tag sedan och när jag precis hade lagt ned den satt jag med ett fånigt flin på läpparna och bara tänkte på hur bra en bra bok faktiskt kan vara. Ah... det var som att tända en cigg efter ni-vet-vad och ligga utsträckt i lite rufisgt hår i vita lakan och titta i taket medan man blåser ut röken. Ja, alltså jag röker inte och har aldrig gjort och jag brukar undvika vita sängkläder eftersom mina katter sover i sängen och då syns det så förbannat tydligt hur hårigt det blir. Men det ser så coolt  ut när det någon gång händer på film. Och så var det var när jag slog igen "Let the Great World Spin". Bara så ni vet.

1974 gick Philippe Petit på lina mellan de då nybyggda tvillingtornen i New York, en händelse som knyter samman de olika historier och öden som vi möter i boken. Jag tappar fullständigt andan då jag läser beskrivningen av vandringen där uppe, och det är ungefär den känslan jag har genom hela historien. Jag är djupt imponerad av hur McCann kan beskriva ett så stort antal olika människor på ett sätt som gör att jag tror att han bokstavligen är alla dessa personer. Hur kan det annars bli så förbaskat bra? Det är den originelle, irländske munken Corrigan (hur snyggt är inte det namnet förresten? Det är ett efternamn i boken, men vore jag engelsktalande skulle jag gladeligen ge det till ett eventuellt barn i förnamn), den prostituerade Tillie, överklasskvinnan Claire som förlorat sin son i kriget, och en hel hög andra fantastiskt välskrivna karaktärer vars liv vävs ihop under historiens gång.

Läs den! Vill jag uppmana, trots att jag sällan uppmanar folk att läsa sådant jag valt när de säkerligen vet bäst själva vad de vill läsa. Och förresten, fundera lite på snyggt kontra fult gällande det engelska omslaget och det svenska på de här två varianter jag sett av boken.