torsdag 9 juni 2011

Hanteringen av odöda

Det är några veckor sedan jag läste ut "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist, och jag har självfallet tänkt skriva några rader om densamma. Det blir liksom så att man bör göra det om man läser så sabla lite som jag tycks göra nu för tiden. Tyvärr har jag stora problem med att skriva om sådant som jag verkligen, verkligen gillar. Ingenting jag skriver gör ändå boken rättvisa, det blir en trist sammanfattning av innehållet och kanske något ännu tråkigare när jag med futtiga ord ska beskriva känslan i boken. Det är enklare med något som bara är bra, eller ännu hellre dåligt. Där kan man kanske mest slänga ihop något lite snabbt utan att fasa för att göra historien och författaren stor orättvisa. Så jag väljer att flagga redan här för mitt tillkortakommande i fallet med detta inlägg. Antagligen i fler inlägg, men det väljer jag modigt att ignorera.

Så. "Hanteringen av odöda" var ren och skär njutning att läsa. Jag hade hoppats på att bli skräckslagen, vilket jag också blev vid vissa tillfällen. Jag var tvungen att hålla en fot på min sovande sambos ben medan jag plöjde sidor nattetid. (Någon kanske undrar vad som är up med denna fot på ett ben? Ja, helst hade jag ju velat kravla mig jävligt nära men det blir så obekvämt varmt. Lite kroppskontakt känns dock åtminstone lite betryggande.) Men det var inte bara en äckligt krypande stämning med suggestiva inslag, det var även fina skildringar av sorg, saknad och den absurdt tomma känslan med någon som faktiskt återvänder från de döda, utan att vara sig själv. Och jag tackar faktiskt för de ganska passiva zombiesarna som inte löpte amok längs gatorna på jakt efter tarmar.

Det var det, mer kan jag inte klämma ur mig. Jag avstår fånig sammanfattning av innehållet och att kommentera bokens små, små svagheter. Det blir liksom inget bra.

3 kommentarer:

  1. Vilken hyllning! :) Själv lyssnar jag på Pappersväggar just nu och tycker att den också är riktigt bra!

    SvaraRadera
  2. Ajvide Lindqvist vet vad han gör. Spring nu och klicka hem Tjärven, så att det syns hur mycket vi uppskattar honom.

    SvaraRadera
  3. Ah! Jag ska definitivt slå till på båda!

    SvaraRadera