Jag flaggade för att jag hade material till ett nytt, spännande inlägg och det kan ju faktiskt ha föranlett någon att tro att jag kanske har läst en bok. Eller så. Det har jag inte, men någon annan gör det och det är värt ett eget inlägg, i min blogg. Det rör sig om min sambo, en människa som på fullaste allvar aldrig petar på en bok. Jo, han kanske kan småpeta på en om det rör sig om travsport, men ni förstår ju att det inte räknas. Jag har i alla fall flera gånger uttryckt önskningar om att han faktiskt borde testa på att vända några sidor i något annat någon gång. Inte för att jag är ute efter att ha djuplodande litteraturdiskussioner, det klarar jag mig utmärkt utan, men för att jag vägrar tro att han inte skulle älska att läsa en bok han tycker är bra. Hur skulle man inte kunna älska det?
Som blivande bibliotekarie har jag givetvis försökt mig på att lista ut vad som skulle kunna fånga honom och jag har varit otäckt fördomsfull. Kanske en deckare? Eller en självbiografi av någon hårdkokt person? Va? Ingenting har hjälpt. Till jag föreslog fantastiska "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg, som utespelar sig i sambons födelsestad, Västerås. Han nappade, och han gillar skarpt! Jag tror till och med att han sa "hon skriver ju underbart". Fatta att detta förtjänar ett eget inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar