Under slutspurten i skolan har jag i hemlighet läst annan litteratur än sån som handlar om att analysera potentiella, fiktiva fejkproblem med hjälp av mesta möjliga ordbajsande. Chockerande, jag vet. Jag har dessutom jobbat heltid på bibblan, så nu vet jag att ALLT jag lärt mig i skolan är onödigt. Känns fint.
Jag har alltså suttit på pendeltåget och tittat över axeln, misstänkt att någon ondsint och akademiskt överintresserad informationsvetare suttit bakom mig och sett att jag roat mig med kulturellt lågstående saker som zombiesar. Men, jag har utfört mitt obegåvade läsande så snillrikt att jag tror att jag kanske är säker. Jag har nämligen laddat ned "Hanteringen av odöda" till mobilen. Det ser typ ut som att jag kollar schemat eller skriver sms till kursare när jag i själva verket avverkar sida efter sida av John Ajvide Lindqvists briljanta historia om hur de döda i Stockholm vaknar till liv.
Poängen med mitt dravel var egentligen att tala om att det är helt okej att läsa böcker i mobilen. Det är bra om man är senil som jag och alltid lägger ifrån sig boken och sen snopet får börja leta kasserade Metros bland irriterade medpassagerare. Mobilen har man alltid med sig, ju. (Senast idag glömde jag den i badhuset, där en vänlig själ lämnade in den till receptionen. Men det hör inte hit.) Det föreligger dock risk för rynkor i förtid om man avstår från att förstora texten, vilket jag gör. Living on the edge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar