Men jag har ju glömt...

Men jag har ju glömt att tala om att del fyra är klar i min och Åsas podcast-serie om Jane Eyre! Det är sista delen och vi pratar bland annat om Mulle, kanariefågeln Jane och den otäcke kusinen St. John.

Lyssna gärna!
Jane Eyre, del 4

En svulstig bok?

Nu är sista podcasten inspelad och vi kan faktiskt ha lyckats avhålla oss från att mala Mr Rochester sönder och samman den här gången. Det känns ganska bra att lämna Jane och Mr Rochester åt sitt öde. Frågan är vad sjutton man ska läsa nu? Det brukar inte vara ett problem det här med att hitta bra böcker och det är det inte nu heller, saken är bara den att jag inte är säker på att jag vill ha en BRA bok i den vanliga bemärkelsen. Det är massvis med snö utanför, det är första advent och jag har bestämt mig för att ta lite ledigt från den vedervärdiga skolan snart. Jag tycker att detta kallar på en mastodontbok som man kan gå helt upp i samtidigt som man tankar i sig varm choklad och lussebullar. När jag i taxin igår kväll försökte förklara för Åsa att jag känner för en riktigt svulstig bok föreslog taxichauffören "Odysséen", vilket gör att jag inser att svulstig kanske är fel ord. Men jag vill ha en fet bok, karismatiska karaktärer, drama, spänning och gärna något som gör att den inte verkar handla om en medresenär i kommunaltrafiken. Fantasy, skräck eller en historisk roman tar ofta garanterat kål på känslan av att det är Pettersson två trappor ned det handlar om. Det ligger en Diana Gabaldon i min sängbordslåda..."An Echo in the Bone". Jag vet, jag VET, så säg inget.

Bilden av Jane Eyre och Mr Rochester

Det lider mot sitt slut gällande "Jane Eyre", den sista podcasten ska spelas in på lördag och sen är det tack och adjöss till Jane och Mr Rochester. Om jag och Åsa dyker upp och diskuterar någon annan bok sönder och samman får vi helt enkelt se, men det lutar kanske lite åt det i alla fall.

Hela anledningen till det här inlägget är egentligen att jag ska få klistra in en bild på BBCs version av paret i fråga. Visserligen tycker jag att Jane ser ganska söt ut och jag är inte säker på att Rochester har polisongerna jag kräver, men ändå. Det är nog såhär jag ska se de båda turturduvorna framför mig hädanefter. Skitsura. Han med lite lätt vansinne i blicken. Hur i hela friden vågar lilla Adéle någonsin komma fram och störa?

We´re at it again

We´re at it again, jag och Åsa. Ja, på Jane Eyre och Mr Rochester alltså. Vi fortsätter att följa bokcirkeln i P1s upplägg. Vi uppehåller oss, som vanligt, en hel del kring Mr Rochester och kring mysteriet med de suspekta skratten och annat obehagligt som sker.

Var tvungen att ändra mitt inlägg efter att Illusionernas blogg så vänligt konstaterat att jag just spoilat en hel del för den som ligger efter i läsningen. Kära någon vad orutinerat av mig! Förlåt!

Lyssna gärna!

Jane Eyre, del 3

Del två ute nu!

Nu har Åsa och jag pratat vidare om Jane Eyre och kanske framför allt om föremålet för hennes varma känslor, Mr Rochester. Vi har väl möjligen lite ljummare känslor för densamme, men tydligt är ändå att han fångat vårt intresse. Del två i vår bokcirkel är alltså färdig och ta mig tusan om inte självaste P1 har lagt ut bild på oss och allt.

För övrigt känns det här som veckan då jag misslyckas med alla mina föresatser. Först la jag ned "Jane Eyre" på grund av hög arbetsbelastning i övrigt, därefter struntade jag i "Romträsket" till förmån för "Mort" som jag nu måste göra en paus i för att se hur sjutton det går för stackars Jane Eyre till på söndag då del tre ska spelas in. Någon slags rundgång skönjes, hoppas bara inte att jag helt oförhappandes sitter och tuggar "Romträsket" på söndag kväll för att fortsätta springa i cirklar.

Lyssna gärna!
Jane Eyre, del 2

On the radio

Tiden är kommen. För vår podcast alltså. Åsa och jag diskuterar "Jane Eyre", för P1 har bestämt att det är boken som är boken i höstens bokcirkel.

Lyssna gärna!
Jane Eyre del 1

Jämmer och elände

Jag gör min praktik nu, på bibliotek, och det är verkligen jättekul. Det är så ofattbart mycket trevligare än skolan att jag är mer omotiverad att slå upp en studiebok än någonsin förr. Precis som väntat lär man sig nämligen ingenting nödvändigt i skolan. Detta gör dock inte att uppgifterna slutar trilla in, nej då! Jobba då? Jamen visst, på helgerna. Detta är alltså ett klagoinlägg med ett och endast ett syfte; nämligen att bortförklara mitt mycket skrala läsande. Jag har haft utmärkt sällskap av "Huset vid Flon" på pendeln, men tretton minuter enkel väg är ungefär tillräckligt för att jag ska hinna leta rätt på var jag var sist och därefter läsa några futtigt få sidor. Av rädsla för att glömma boken hemma vågar jag inte packa upp den på kvällen, så då måste jag läsa serier (måste är kanske en sanning med modifikation, men det är ungefär vad jag orkar) och nu är det någon som lagt in ett uppsatsskrivande mitt i allt. Mitt sällskap på pendeln kommer därför vara studielitteratur. Så fruktansvärt deprimerande att man vill grina. Mitt i allt detta ska jag dock läsa om Jane Eyre för min och Kafkas lilla läsecirkel, vilket ska bli hur nice som helst. Det blir liksom ett tvång, men ett bra sådant till skillnad från allt annat. Nu MÅSTE jag läsa något kul.

För övrigt gick det ganska bra med bokintroduktionen i söndags, vi enades om en snygg och lite tålig version av Nalle Puh som vi sedan gick igenom. Utan minsta antydan till sönderrivna sidor, jag tolkar det som ett gott tecken.

I etern

När man minst anar det och är som mest inne i sin "hinna läsa tre sidor på pendeln-period" men ändå känner sig ganska nöjd med de serierutor och dagstidningar man hinner tugga i sig, då slår hon till; Kafka på jobbet. Då får man erbjudandet att föra dialog om ett av tidernas mest kända verk, nämligen Jane Eyre. Valet av bok står bokcirkeln i P1 för, tydligen är det som så att "Bokcirkeln i P1 - hjälper dig överleva genom november". Vad är det för svenska egentligen?  Anyways (jag kör hej vilt med svengelska, men ifrågasätter ändå gärna andras språk. Ah, sympatiskt), jag meddelar så gärna mina tankar kring träbocken Rochester, men Kafka nöjer sig inte med detta, hon ska spela in det hela och podcasta (kan eventuellt vara ett verb, ursäkta mig annars) samtalet.

Jag är en person som aldrig någonsin köpt att den där rösten som de påstår tillhör mig faktiskt gör det, jag menar också att jag egentligen är mycket mer intelligent än jag verkar och att jag dessutom är fyndig. Allt kommer nu ställas på sin spets och min självbild kommer att raseras. Det känns...Well, det känns ganska roligt om jag ska vara ärlig. Ska bara linda in mikrofonen i aluminiumfolie innan vi kör så jag kan påstå att jag egentligen har en behaglig och lite...eftertänksam röst. Ska även byta ut ölkonsumtionen mot rödvin i någon vecka innan för att komma i rätt stämning.