What they share is an appreciation for a good blade...

Det känns ungefär som om jag är ensam hemma, har köpt en riktigt fet påse med det godaste godiset, stängt av mobilen, hällt upp colan och lagt mig i soffan för att dra av hela filmtrilogin av "Sagan om ringen". Eller tänker svulla minst en säsong Buffy och sprida dumlepapper omkring mig bäst jag vill. Det har jag inte. Men jag lägger annan läsning åt sidan och plockar fram "An Echo in the Bone". Alltså, såhär står det på baksidan:
"Once a swordsman, once a printer, always a warrior". Det är mannen i det hela. Kvinnan är läkare, varför den avslutande raden säger: "What they share is an appreciation for a good blade. And their lives." Klart det är bra, klart jag måste stänga av mobilen!
(Klart de första böckerna var bättre, och klart att förlaget börjar sälja det som en jävligt fet Harlequin. Klart jag låtsas som om ingenting.)

En svulstig bok?

Nu är sista podcasten inspelad och vi kan faktiskt ha lyckats avhålla oss från att mala Mr Rochester sönder och samman den här gången. Det känns ganska bra att lämna Jane och Mr Rochester åt sitt öde. Frågan är vad sjutton man ska läsa nu? Det brukar inte vara ett problem det här med att hitta bra böcker och det är det inte nu heller, saken är bara den att jag inte är säker på att jag vill ha en BRA bok i den vanliga bemärkelsen. Det är massvis med snö utanför, det är första advent och jag har bestämt mig för att ta lite ledigt från den vedervärdiga skolan snart. Jag tycker att detta kallar på en mastodontbok som man kan gå helt upp i samtidigt som man tankar i sig varm choklad och lussebullar. När jag i taxin igår kväll försökte förklara för Åsa att jag känner för en riktigt svulstig bok föreslog taxichauffören "Odysséen", vilket gör att jag inser att svulstig kanske är fel ord. Men jag vill ha en fet bok, karismatiska karaktärer, drama, spänning och gärna något som gör att den inte verkar handla om en medresenär i kommunaltrafiken. Fantasy, skräck eller en historisk roman tar ofta garanterat kål på känslan av att det är Pettersson två trappor ned det handlar om. Det ligger en Diana Gabaldon i min sängbordslåda..."An Echo in the Bone". Jag vet, jag VET, så säg inget.