En gång i tiden, antagligen innan man började jobba och barnbidraget tvunget skulle räcka till havrebollar, date-parfym och en och annan FRIDA-tidning, lånade jag böcker på biblioteket. Jag brukade gå där och dreggla och lasta på mig av allt jag hittade, lite som man tänker sig en sån där supertjock amerikan i tighta shorts inne på Wall Mart´s chipsavdelning. Sedan släpade jag hem härligheten och plöjde järnet. Bokhyllan bestod av secondhandfynd (ja, en småsliten samling av Grottbjörnens folk-eposet och hundra olika Sidney Sheldon ansågs vara just fynd) och födelsedagspresenter.Men någonstans kring att jag började jobba slutade jag låna böcker från bibblan. Kapitalistsvinet i mig väcktes och det blev jag hjärta att äga. Böcker i alla fall. Jag liksom rättade till magen som spände innanför mina chinos (är det så beiga gubbyxor a´la kontorssnubbe kallas? kostymbyxor?), log ett självgott leende och skrockade drygt medan jag handlade hem det jag önskade. Det där har fortsatt och när så nätshopping slog sina klor i mig fanns det ingen hejd. Håhåhå, klickaklickaklick på Adlibris. Är det familjen Bonnier som äger Adlibris? Håhå, så mycket bättre, jag älskar att sponsra golfklubbor och lyxyachter.
Nu har dock allt förändrats. Lagom till jag började jobba på bibblan kom jag på hur finfin idén med inrättningen faktiskt är. Man får låna. Böcker. Gratis. Utbudet är enormt! Går man där och stirrar på hyllorna får man så galet mycket läsinsipration att det liksom nästan slår över. Det finns så jävla mycket att man får total beslutsångest. (Vilket man inte kan säga om till exempel Akademibokhandeln. Även om jag får köpmani av deras kontorsmateriel). Och eftersom jag är gammal och skröplig nu orkar jag inte släpa hem så enorma bokhögar som jag gjorde i tonåren, vilket givetvis leder till ännu mer ångest. Men angenäm är den.
Något som slår både bibliotekslån och klickande på internet är när man får böcker. Det finns bara en person som ger mig böcker. Det är Linda. I förra veckan kom hon hem till mig för att avnjuta lite tv-serier och äta indiskt, och vad hade hon med sig om inte en bok. "Här, så att du kan göra något kul när du är klar med uppsatsen. Jag vet att de tappat i kvalitet, men lite kul är det ju i alla fall". Och så fick jag en ny Charlaine Harris. Wunderbar! Jag har ältat även det här förr, men jag hade en affär med dessa böcker för tio år sedan, och nu är det liksom lite förstört för att alla andra jävlar håller på och läser mina böcker och dessutom vältrar sig i en skitdålig tv-serie som totalförstört böckerna. Men men. Det ska ignoreras vid läsningen av denna, mycket snygga, bok.
