Kapitalistsvinet i mig har fått konkurrens

En gång i tiden, antagligen innan man började jobba och barnbidraget tvunget skulle räcka till havrebollar, date-parfym och en och annan FRIDA-tidning, lånade jag böcker på biblioteket. Jag brukade gå där och dreggla och lasta på mig av allt jag hittade, lite som man tänker sig en sån där supertjock amerikan i tighta shorts inne på Wall Mart´s chipsavdelning. Sedan släpade jag hem härligheten och plöjde järnet. Bokhyllan bestod av secondhandfynd (ja, en småsliten samling av Grottbjörnens folk-eposet och hundra olika Sidney Sheldon ansågs vara just fynd) och födelsedagspresenter.

Men någonstans kring att jag började jobba slutade jag låna böcker från bibblan. Kapitalistsvinet i mig väcktes och det blev jag hjärta att äga. Böcker i alla fall. Jag liksom rättade till magen som spände innanför mina chinos (är det så beiga gubbyxor a´la kontorssnubbe kallas? kostymbyxor?), log ett självgott leende och skrockade drygt medan jag handlade hem det jag önskade. Det där har fortsatt och när så nätshopping slog sina klor i mig fanns det ingen hejd. Håhåhå, klickaklickaklick på Adlibris. Är det familjen Bonnier som äger Adlibris? Håhå, så mycket bättre, jag älskar att sponsra golfklubbor och lyxyachter.

Nu har dock allt förändrats. Lagom till jag började jobba på bibblan kom jag på hur finfin idén med inrättningen faktiskt är. Man får låna. Böcker. Gratis. Utbudet är enormt! Går man där och stirrar på hyllorna får man så galet mycket läsinsipration att det liksom nästan slår över. Det finns så jävla mycket att man får total beslutsångest. (Vilket man inte kan säga om till exempel Akademibokhandeln. Även om jag får köpmani av deras kontorsmateriel). Och eftersom jag är gammal och skröplig nu orkar jag inte släpa hem så enorma bokhögar som jag gjorde i tonåren, vilket givetvis leder till ännu mer ångest. Men angenäm är den.

Något som slår både bibliotekslån och klickande på internet är när man får böcker. Det finns bara en person som ger mig böcker. Det är Linda. I förra veckan kom hon hem till mig för att avnjuta lite tv-serier och äta indiskt, och vad hade hon med sig om inte en bok. "Här, så att du kan göra något kul när du är klar med uppsatsen. Jag vet att de tappat i kvalitet, men lite kul är det ju i alla fall". Och så fick jag en ny Charlaine Harris. Wunderbar! Jag har ältat även det här förr, men jag hade en affär med dessa böcker för tio år sedan, och nu är det liksom lite förstört för att alla andra jävlar håller på och läser mina böcker och dessutom vältrar sig i en skitdålig tv-serie som totalförstört böckerna. Men men. Det ska ignoreras vid läsningen av denna, mycket snygga, bok.

Bokinköp på biblioteket?

Alla verkar ha en åsikt om hur ett bibliotek ska se ut och var där ska finnas och inte finnas. Fråga vem som helst och den personen vet garanterat hur det ultimata biblioteket ska se ut, även om man inte satt sin fot på ett sedan högstadiet. Det ploppar upp nya typer av bibliotek lite varstans, i tunnelbanan till exempel, och jag är på. Biblioteken behöver jobba lite på sin image och locka folk, om inte annat kunde väl ännu bättre besökssiffror blidka politikerna till att snöra upp penningpungen kanske?

Men nu är det det här med inköp av böckerna. Visst ser man framför sig hur en mysig liten bibliotekarie i randig tröja och glasögon sitter vid sitt skrivbord och hummar kocentrerat medan han eller hon väljer ut de perfekta böckerna för just sitt bibliotek och dess låntagare? Kanske sörplar förstrött från en kaffemugg med ett mumintroll på under tiden? Well, så är det inte längre. Inte i Stockholm i alla fall. Här har en stor del av inköpen lämnats ut på entreprenad och det har blivit fullständig panik på vissa håll. Tror stadsbibliotekarien att det är ett vinstdrivande företag hon driver, kan man jämställa mjölk och böcker? Det är ganska enkelt att ta parti för att bibliotekens bestånd ska styras av dem som känner dess låntagare och för att biblioteken ska vara en plats som skiljer sig från bokhandlarnas urval. Men det är också lätt att inse att böcker är billigare idag, människor köper ofta det man vill läsa istället för att låna och även om ett bibliotek inte behöver gå med vinst behöver det besökare. Väl? Jag kan se poängen med att man låter de självklara inköpen skötas av någon utomstående så att bibliotekarierna får mer tid till besökarna och deras frågor (om det verkligen blir tid till det är kanske en annan fråga) och vi blivande bibliotekarier är ju trots allt utbildade i informationssökning, inte nödvändigtvis i litteraturvetenskap.

Jag tycker ju det låter sabla trist att joba på bibliotek utan att få köpa in böcker, men ni andra som bara besöker biblioteket och skiter i vad bibliotekarien i den randiga tröjan gör när han eller hon inte hjälper er, vad tycker ni om det hela? Hur ska böckerna till biblioteket väljas ut?