1974 gick Philippe Petit på lina mellan de då nybyggda tvillingtornen i New York, en händelse som knyter samman de olika historier och öden som vi möter i boken. Jag tappar fullständigt andan då jag läser beskrivningen av vandringen där uppe, och det är ungefär den känslan jag har genom hela historien. Jag är djupt imponerad av hur McCann kan beskriva ett så stort antal olika människor på ett sätt som gör att jag tror att han bokstavligen är alla dessa personer. Hur kan det annars bli så förbaskat bra? Det är den originelle, irländske munken Corrigan (hur snyggt är inte det namnet förresten? Det är ett efternamn i boken, men vore jag engelsktalande skulle jag gladeligen ge det till ett eventuellt barn i förnamn), den prostituerade Tillie, överklasskvinnan Claire som förlorat sin son i kriget, och en hel hög andra fantastiskt välskrivna karaktärer vars liv vävs ihop under historiens gång.
Läs den! Vill jag uppmana, trots att jag sällan uppmanar folk att läsa sådant jag valt när de säkerligen vet bäst själva vad de vill läsa. Och förresten, fundera lite på snyggt kontra fult gällande det engelska omslaget och det svenska på de här två varianter jag sett av boken.
