Trist sköldpadda

För ett bra tag sedan fick jag ett seriealbum av min syster, som tack för något har jag för mig att det var. Säkert hade hon de bästa avsikter med denna gåva och jag gjorde igår återigen ett försök med nämnda album. Det handlar om sköldpaddan Elvis som lever ett vanligt svenssonliv tillsammans med sin fru Hedvig. Skrivet av Tony Cronstam. Så långt allt väl, igenkänningsfaktorn är såklart hög och även om jag sällan tilltalas av att läsa skildringar av liv lika händelselösa som mitt eget så kan en schysst punchline göra det mödan värt. Rockyserien är ett utmärkt exempel, där visserligen mycket av humorn ligger i de klockrena beskrivningarna av sociala företeelser och Stockholm, inte bara i punchlinesen. Men Elvis då? Det är inte ofta det är fyndigt, och man vet i princip alltid hur sista rutan i stripen kommer att se ut. Är det verkligen så att folk slår sig knäna eller ens lyfter ena mungipan för att två personer grälar om vem som ska gå ut med soporna eller för att Elvis verkligen gillar att spela tv-spel medan hans fru inte gör det? Det deprimerande är att folk nog faktiskt gör det, de sitter på tunnelbanan och ler åt att alla andra också kollar på tv varje kväll och gnäller om att de borde banta, och det är ju lite kul att man känner igen sig. Haha, hö. Urk.