Ibland vill man (iaf jag) helst av allt fly fältet, kanske till paradisdrinkarnas land där man får fantastiskt goda kokosdrinkar serverade i ananasar (svårt ord att inte trycka fel på märkte jag. Intelligensen måste verkligen flöda denna torsdag) och man får ligga i skuggan och filosofera och känna sig allmänt cool och smart, utan att någon jävel kommer och tar ifrån en den illusionen. Idag är en sådan dag. Mina pluggböcker är en hög på exakt 21,5 cm skittrist text, jag kan verkligen inte lösa uppgiften jag måste lösa och så vidare. Knappast en livskris, men jag känner i alla fall för att dra till det där stället med drinkarna. Man kanske kan säga att lusten att åstadkomma något är obefintlig. När jag känner mig trött och eländig,moloken eller obehaglig till mods kan jag inte längre läsa en bok. Om den inte är svinkul, och sådana har jag sällan fått tag i. Istället läser Jag "Rocky" av Martin Kellerman.Jag har 18 seriealbum med den cyniske hunden hemma och så fort jag inte orkar läsa en bok när jag ska sova eller kanske sola så läser jag några strippar. Det är ofta jävligt roligt, träffande, avkopplande och jag inbillar mig att jag känner karaktärerna. Jag kan för övrigt de flesta punch linesen (bra svengelska) utantill och kommer ibland på mig själv med att vilja kommentera en situation med "ja, det är precis som när..." för att strax komma på att det inte var mig det hände, det var en tecknad hund. Ungefär som när Rocky konstaterar att det inte är så himla fränt att berätta andras lumparminnen. Ja, ni ser hur illa det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar